Ulla, min Ulla

1. Ulla, min Ulla, säg får jag dig bjuda
rödaste smultron i mjölk och vin,
eller ur sumpen en sprittande ruda,
eller från källan en vattenterrin?
Dörrarna öppnas av vädren med våda,
blommor och granris vällukt ger,
duggande skyarna solen bebåda,
som du ser.
Ä´cke det gudomligt,
Fiskartorpet, vad?
"Gudomligt att beskåda."
Än de stolta stammar
som stå rad i rad
med friska blad?
Än den lugna viken
som går fram?
"Åh, ja!"
Än på långt håll mellan diken
åkrarna.
Ä´cke det gudomligt? Dessa ängarna?
"Gudomliga, gudomliga!"

2. Skål och god middag i fönstret, min sköna!
Hör huru klockorna hörs från stan,
och se hur dammet bortskymmer det gröna
mellan kalescher och vagnar på plan.
Räck mig ur fönstret, där du ser mig stanna
sömnig i sadeln, min kusin,
primo en skorpa, secundo en kanna
Hoglands vin!
Ä´cke det gudomligt...

3. Nu ledes hingsten i spiltan, min Ulla,
gnäggande, stampande, i galopp.
Än uti stalldörrn dess ögon de rulla
stolt opp till fönstret, till dig, just dit opp.
Du all naturen uppeldar i låga
med dina ögons varma prål.
Klang, nervid grinden, i varmaste råga,
klang, din skål!
Ä´cke det gudomligt...