Beväringsvisa

1. Jag är mönstrad inför kronans bord, och jag är funnen sund,
och med karlasteg jag drager ur ur barndomslekens lund.
Jag får tåga med till heden
i de raska kämpaleden,
och mitt land har lovat kalla på mig i sin faras stund.

2. Och så står jag då i vapenrocken som en man bland män.
Och med sång jag svär min glada tro åt fanan och min vän.
Nu farväl min barndoms nejder!
Jag går ut i livets fejder;
om jag ej med ära kommer, kommer aldrig jag igen.