fredag 12 april 2013

Hönsgummans visa




1. Hanar å hönor å kycklingar små,
spring glättuga nu!
Kväd mina pullor å tuppar, hå hå,
sjung kuckeliku!
Låt si var en hoppar
ikring sina koppar
å näbbana doppar.
Jag orkar illa gå,
sitter gammal å grå,
men kväder ändå.

2. Årsgammal var jag, då fröken (Kristina) for bort,
då hörd jag di sa,
hur hon ha hushålla, runt eller torrt,
dä va som dä va.
Men bort vill hon resa
till den, som kan lesa
bakfram i katkesa.
Lika va di sa,
nog ha fröken vari bra,
men di narra´na sta.

3. Sen va en herre (Karl X Gustav) på gården jag minns,
han va väldug med art,
yppare husbond näppliga finns,
men han dödde så snart.
Å frun (Hedvig Eleonora) som vart änka,
fick sörja och tänka,
va hon skulle skänka
te dem, som mä makt
uppå gålen hade akt
och om ägorna vakt.

4. Bästa, som frun i sitt hus hade kvar,
var en endaste son (Karl XI),
fyra års herre, som miste sin far;
men minns han var mån
om åkrar å ängar
å flitiga drängar,
om ägor å pengar.
Han var föga stor,
när han följde sin mor
å kring ägorna for.

5. Grannsämja, hemfred å styr på sitt hus
hölt han som en kar.
Frun (Ulrika Eleonora d.ä.) som han fick, va ett dygdenes ljus,
en fröken så rar,
så from och gudfruktig,
så sedig och tuktig,
i hushållet duktig,
att av detta par
är åminnelse kvar
alla världenes dar.

6. Sonen (Karl XII) tog hushålle först uti akt,
men sen for han ut,
reste med junkrar å drängar på jakt,
hade kulor och krut.
Men trolla dä krute,
di hölls mä därute!
Dä vålde på slute,
att rävana log
åt dä skotte, som tog,
då vår husbonde dog.

7. Endaste systern (Ulrika ELeonora d.y.) va frommer å go,
som ärvde sin bror,
att hennes herre (Fredrik I) på loven å tro,
som han henne svor,
fick styra å ställa,
så de blevo sälla,
som hade vari snälla.
Å sen ha dä gått
bå mä stort å mä smått,
såsom han ha förmått.

8. Men huru väl har den Högste försett
vår herrgål igen
mä både herre å fru (Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika) han ha gett,
så jag aldrig vet än,
sen jag börja lära
ta maten å bära
te pullorna kära,
dä låti så väl
för bå junker å käl,
bå te kropp å te själ.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar