Så skön är ej i klippors skygd (Lundaslätten)

1. Så skön är ej i klippors skygd
en fjärd med solsken på,
som Sveriges gröna Lundabygd,
när ax i blomma stå,
när lätt för aftonvindens fläkt
den vida slätten gungar täckt
och näktergalen slår
sin drill i nordens vår.

2. Hit längtar friden till sitt bo
från livets vilda lek;
här lägger stormen sig till ro
i lummig bok och ek.
Kastanjen skuggar vandrarns stig
och smidig murgrön flätar sig
med ros och blommig hägg
kring trevna hyddans vägg.

3. Det öga, som har sett sig trött
på nordens ödemark,
det vilar ljuvt, av odling mött,
på kullar, fält och park.
När sakta mullrar långt ifrån
ett sömnlöst världshavs tunga dån,
ler Sundets silverband
vid horisontens rand.

4. Som öar ur ett ändlöst hav
stå vita gårdar fram;
mot himlen tecknas tornen av
vid gula vägars damm.
Högtidlig som en bautasten,
på åtta seklers gravar re´n,
står mäktig dômen kvar
från forna jättedar.