Han hade seglat för om masten

1. Han hade seglat för om masten
som en man uti många år.
Han hade seglat med förskjutning i lasten
från Frisco till Singapore.
Han hade seglat med fransmän och britter
och med dem som betalt honom bäst.
Han hade slungats mot Sydjyllands klitter
en gång i en storm från sydväst.

2. Hans rum det var den gråa skansen,
och hans bädd var den hårda koj,
hans hem var den mörkblå Atlanten
i storm som i dyning loj.
Hans dröm var en annan skuta,
en annan kock och kapten.
Två flickögon bakom en ruta
som han sett vid kvällslampans sken.

3. Hans liv det var de tusen haven,
det var rus på en snuskig krog.
Ett slagsmål, en dans med en Eva,
som tog hans pengar och log.
En ändlös kedja av vakter
när stormen ligger i,
en törn vid ratten där akter
en stormnatt när skutan låg bi.

4. Men så en dag det sej hände,
det var i en Kinahamn,
då kom där en skuta han kände,
som bar hembygdens namn.
Han blev lite röd om kinden,
när skeppet med ens föll av
och flaggan slog ut för vinden,
den flagg som han en gång höll av.

5. Han såg den, fast den var svart av röken,
och blekt av tropikernas sol.
Han hörde den fladdra likt göken,
som i hembygdsskogarna gol.
Och den var gul som ett skälvande klänge
han sett i en flickas hand.
För första gången på länge
han mindes sitt fädernesland.

6. Han mindes då en röd liten stuga
någonstans i ett hölje skyggt,
där höga trädstammar buga
sej inför så skön en bygd.
Han hörde flickskratt från logen
och en välbekant dragspelslåt.
Han mindes en gång uti skogen,
och slutligen brast han i gråt.