Månen

1. När månen vandrar på himlen blå
och tittar in genom rutan,
då tänker jag understundom så
och knäpper sakta på lutan:
Vad du är lycklig, du måne klara,
som får så högt över jorden fara
//: och blott se på ://

2. Visst ser du dårskaper utan tal,
det kan man nog hålla troligt,
båd´ älskande som förgås av kval
och älskande som ha roligt.
Visst ser du väl mången tår som rinner,
men sorgen aldrig upp till dej hinner,
//: det är för högt ://

3. Spektaklet tröttar dej inom kort,
det kan man inte förtänka.
Då går du bara helt stilla bort,
man tröttnar också att blänka.
Så blir du borta i några dagar
och kommer åter när du behagar
//: och ser på oss ://