Jungfrun och sjömannen

1. Det gick en jungfru uti en hage,
till henne kom där en ung sjöman:
"Och varför går hon så där allena?
Giv mig sitt hjärta, som jag begär!"

2. "På er begäran kan jag ej svara,
förty jag är utav för ringa stånd;
er tjänarinna kan jag väl vara,
men allrakärestan kan jag ej bli.

3. Jag har en vän - ja, om han lever -
som för sju år sen for bort från mig.
Och lever han, så har han mitt hjärta,
och är han döder, så har Gud hans själ."

4. "Jag är den vännen, som för sju år sen,
som för sju år sen for bort från dig.
Kom, sköna jungfru, i mina armar!
Jag är den vännen, ja, visserlig!"