tisdag 16 augusti 2011

Den första gång jag såg dej



1. Den första gång jag såg dej, 
det var en sommardag,
på förmidda´n, då solen lyste klar.
Och ängens alla blommor
av många hundra slag,
de stodo bugande i par vid par.
Och vinden drog så saktelig
och nere invid stranden,
där smög en bölja kärleksfull
till snäckan uti sanden.
Den första gång jag såg dej,
det var en sommardag,
den första gång jag tog dej uti handen.

2. Den första gång jag såg dej,
då glänste sommarskyn,
så bländande som svanen i sin skrud.
Då kom det ifrån skogen,
från skogens gröna bryn
liksom ett jubel utav fåglars ljud.
Då ljöd en sång från himmelen,
så skön som inga flera;
det var den lilla lärkan grå,
så svår att observera.
Den första gång jag såg dej,
då glänste sommarskyn,
så bländande och grann som aldrig mera.

3. Och därför när jag ser dej,
om ock i vinterns dag,
då drivan ligger glittrande och kall,
nog hör jag sommarns vindar
och lärkans friska slag
och vågens frus i alla fulla fall.
Nog tycker jag ur dunig bädd
sej gröna växter draga
med blåklint och med klöverblad,
som älskande behaga,
att sommarsolen skiner
på dina anletsdrag,
som rodna och som stråla och behaga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar