tisdag 16 augusti 2011

Värnamovisan





1. Jag sjunger till positivets toner
en sång om kärlekens ljuva zoner,
en sång om kärlek och hopp och tro
i Apladalen i Värnamo.

2. Det var en yngling som hette Petter,
från Västbo socken, Hult gården heter,
han svarvar pinnar, det må ni tro,
på stolfabriken i Värnamo.

3. En afton gick han till gröna lunden
att promenera i aftonstunden.
Han gick sen solen sig lagt till ro
till Apladalen i Värnamo.

4. På vägen mötte han en vacker flicka,
som kärleksfullt uppå honom blicka´.
Han lyft´ på hatten och sa: "Månntro,
är fröken hemma i Värnamo?"

5. "Ack nej, i Östbo, där är jag hemma,
min far är bonde, mitt namn är Emma.
Jag ämnar här blott en tid att bo
och lära sy uti Värnamo."

6. Då bjöd han henne helt artigt armen.
Från deras hjärtan i ungdomsbarmen,
nu byggde Amor helt snabbt en bro
i Apladalen i Värnamo.

7. Och nu sa Petter: "Min flicka rara!
Säg, vill du jag på min fråga svara?
Säg, vill du svära mig evig tro
i Apladalen i Värnamo?"

8. "Ack ja," sa Emma, "min Petter kära,
att Dig tillhöra, det vill jag svära,
till hösten kunna vi sätta bo
i Apladalen i Värnamo."

9. De sutto ännu i många timmar,
på sällhetsvågor snart Petter simmar.
Han var så glad så han ropte: tjo!
i Apladalen i Värnamo.

10. Men hem till Östbo hon styrde färden
och glömde sedan där ut´ i världen
att Petter hon svurit evig tro
i Apladalen i Värnamo.

11. Med sorg i hjärtat och dystra tankar
då till Amerikat Petter vankar.
Han suckar ofta: "How do you do
i Apladalen i Värnamo?"

12. Därför I gossar här uti salen,
ta´n er till vara för kärlekskvalen,
ty vet, att falskhet kan även bo
i kvinnohjärtan i Värnamo.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar