En sjöman älskar havets våg

1. En sjöman älskar havets våg,
ja, vågornas brus,
när stormen skakar mast och tåg.
Hör stormarnas sus!
//: Farväl, farväl,
förtjusande mö,
vi komma väl snart igen! ://

2. Jag avsked tar av vännen kär
vid vågornas brus.
Den hulda då mig trohet svär
i stormarnas sus.
Farväl, farväl...

3. Hon trycker då så ömt min hand
vid vågornas brus.
Då känns det tungt att gå från land
till stormarnas sus.
Farväl, farväl...

4. Hon viskar ömt och ljuvt mitt namn,
vid vågornas brus:
Kom snart tillbaka i min famn,
från stormarnas sus!
Farväl, farväl...

5. Med tåren uppå snövit kind
- hör vågornas brus -
den stelnar av den kalla vind,
av stormarnas sus.
Farväl, farväl...

6. Min trogna flickas varma kyss
- hör vågornas brus -
för sista gången fick jag nyss.
Hör stormarnas sus!
Farväl, farväl...

7. Där står hon än på stranden grön,
vid vågornas brus,
och ber till Gud för mej en bön
ur stormarnas sus.
Farväl, farväl...